Vadå nationalsocialist?

Nationalsocialism. Få politiska ideologier väcker så många reaktioner från så många olika håll. Detta trots att nationalsocialismen många gånger verkar vara den ideologi som de flesta vet minst om, speciellt de som kritiserar eller föraktar den. Jag ska i en serie inlägg här på bloggen försöka förklara min syn på den nationella socialismen, och reda ut en del frågetecken. Det kommer bli relativt många, men också korta, inlägg där jag försöker behandla ett ämne i taget. Jag påstår mig inte stå för den enda, eller den ”sanna”, nationalsocialismen, utan det här är enbart min tolkning av begreppet och de ideologiska fundament som dragits upp under historien.
 

Del 1 - Nationell socialism kontra klassocialism
 

Många brukar vilja dela upp nationalsocialismen i två delar – nationalismen och socialismen. Här tycker jag dock att man gör fel, och det är något som många tidigare också påpekat. Det är min bestämda uppfattning att det inte finns någon sann nationalism utan socialism, då hela den nationalistiska tanken är en socialistisk sådan. Socialism för mig betyder gemenskap, och nationalismen bygger på folkgemenskapen. Här kan man se en klar kontrast gentemot marxisterna, som istället hävdar behovet av klassgemenskap. Den som väljer att kalla sig båda nationalist och antisocialist är antingen förvirrad och lurad av klassocialisternas pervertering av begreppet, eller en borgarpatriot som inte förstått vikten av folkgemenskapen, utan enbart ser ekonomiska och materiella fördelar med nationalismen. Se också Lindholms uttalande om socialism.
 

Förutom den uppenbara skillnaden i vart man betonar sin gemenskap, finns det andra stora skillnader mellan oss nationalsocialister och klassocialister. Ett exempel är vår syn på människan, där våran utgår ifrån ett organiskt och andligt perspektiv medan klassocialisterna har ett materialistiskt perspektiv på människan. Marxisterna förstår inte människans behov av naturlig gemenskap, tradition och kultur utan förkastar istället dessa för oss nationalsocialister viktiga värden. Man ser människan enbart som en arbetare, en som skall tjäna statens syften och är lika utbytbar som en bildel.

Denna första del var bara till för att kort belysa skillnaderna mellan det socialistiska begreppet i den nationella socialismen och klassocialismen. Jag har för avsikt att återkomma med en mer uttömmande skrivning vad gäller själva socialismen, min syn på den och varför den behövs.

Rekommenderad läsning i ämnet:

Wiking Jerk - Rörelsen som dömdes ohörd (bok)
Sven-Olov Lindholm - Svensk Frihetskamp (bok)
Den Svenske - Vad är nationalsocialism? (artikel)

Den globala kapitalismen och konsumtionshysterin är något så komplext som både roten till vårt sjuka samhälle, samtidigt som det är en produkt av detsamma. I denna andra del ska jag försöka skrapa lite på ytan av kapitalismen och dess betydelse. Varför är kapitalismen ond och hur ser dess oundvikliga utveckling ut?

Del 2 - Kapitalismen och konsumtionssamhället
 

Till att börja med så borde man definiera begreppet kapitalism, då det verkar finnas nästan lika många definitioner som det finns människor. För mig är kapitalism inte bara ett ekonomiskt system, eller “rättigheten att äga produktionsmedlen”. För mig är kapitalism en världs- och människosyn, ett synsätt där allt har ett pris och kan köpas för pengar. Ett system där folkhälsa är sekundärt, och företagens profit primärt. Helt enkelt ett samhälle där pengarna styr, och där människor kan gå över lik - bara det betalar tillräckligt bra. En del kan ha invändningar nu och säga att det inte alls är kapitalismens tanke, vilket möjligen är rätt. Men det är inte desto mindre produkten eller resultatet av denna tanke. Därför kan kanske min definition av kapitalismen vara felaktig ur ett objektivt perspektiv, men detta är bara en personlig betraktelse - inte ett faktaunderlag.
 

Av naturliga skäl lever kapitalismen på konsumtionen, för om vi inte konsumerar så omsätts inte kapital och då faller hela tanken med det kapitalistiska systemet. Därför ligger det i kapitalismen och kapitalisternas intresse att vi konsumerar så mycket som möjligt, och för att göra aktiespekulanter glada så måste man ju också hela tiden öka vinsten. Ökar vinsten gör man enklast på två sätt - antingen ser man till öka konsumtionen av varan man säljer, eller så ser man till att sänka tillverkningskostnaderna för varan (eller en kombination av de båda, vilket borde ge den absolut bästa avkastningen så klart).
 

Sänkta produktionskostnader sker ofta på bekostnad utav kvalitet och/eller miljön. Man kan “outsourca” tillverkningen till andra länder, vilket resulterar i att svenska arbetare förlorar sina arbeten och att varan tillverkas i ett land med långt ifrån lika utvecklad teknologi. Ett annat sätt är att gå runt miljöföreskrifter och så vidare, varför jag tidigare nämnde miljöförstöringen. Att transportera varorna över hela jordklotet (vilket man blir tvungen till om man “outsourcar” produktionen) är ju inte heller någon höjdare för miljön.
 

Ett annat sätt att sänka produktionskostnaderna är att sänka arbetarnas löner. Varför detta är något jag som nationalsocialist vänder mig emot borde jag inte behöva motivera, och tänker därför inte gå in djupare på det.
 

Det finns alltså relativt enkla sätt att sänka produktionskostnaderna, men de är oftast väldigt omoraliska (speciellt ur en nationalsocialistisk synvinkel…). Det andra alternativet var alltså att öka konsumtionen - hur gör man det och hur ser man till att den fortsätter att öka?
 

Konsumerar gör man antingen för att fylla naturliga behov, vi måste ju trots allt t ex äta och dricka. Det finns även nöjeskonsumtion, saker vi konsumerar för att vi tycker att det ger oss något i form av t ex glädje eller upplysning. Inget av dessa sätt att konsumera bör ses som något ont, då det är en helt naturlig del i vilket samhälle som helst. En tredje form av konsumtion är identitetskonsumtionen, där vi köper saker för att köpa oss en identitet. Det är den konsumtionen som är den skadliga, och det är den konsumtionen som hela konsumtionssamhället vilar på.
 

I ett samhälle där människor förnekas sin naturliga identitet - den identitet som vilar i sitt folks kultur, traditioner och historia - blir människan en identitetssökare. En av våra absolut grundläggande drivkrafter är viljan att känna tillhörighet och att vara en del av något mycket större. I konsumtionssamhället kan man, relativt enkelt, köpa sig en identiet, även om det på många sätt är en falsk sådan. Det kan vara genom att bära vissa kläder, köra en viss sorts bil, festa på vissa restauranger och så vidare. Allt för att känna att man tillhör något.
 

På vilket sätt är då detta skadligt? Är det inte bra att alla kan välja själva vad de vill tillhöra, utan att bli pådyvlade en identitet vid födseln?

Enighet är styrka

Det absolut största problemet uppstår när inte ens en majoritet av folket känner en sammanhållning. När folket splittras i små intressegrupper och minisamhällen. Hela idén med en nation - en plats för ett folk att leva tillsammans på - faller då platt. En nation utan folkgemenskap är en svag nation, ja kanske t om en onödig nation. För välfärd och utveckling behöver vi utveckla en känsla för gemenskap med varandra - folkgemenskap helt enkelt. För om folket inte känner någon gemenskap med varandra, så kämpar man för sin lilla grupps istället för hela nationens - och därmed folkets - bästa. Därför är konsumtionsidentiterna skadliga. Därför är folkgemenskapen en viktig grundpelare i ett fungerande välfärdssamhälle - en fundamental bas för ett nationalsocialistiskt land.
 

Alternativet heter alltså folkgemenskap, ett begrepp jag kommer fördjupa mig i under del tre.

Förstasidan