Detta dokument som kan betraktas som den första delen av byggandet av den Italienska Korporativa Folkstaten presenterades 1927.

Här nedan ges en fullständig översättning, tagen från boken FASCISMEN OCH DET MODERNA ITALIEN av Edward R Gummerus (1930)
 

La Carta del Lavoro

I. DEN KORPORATIVA FOLKSTATEN

1. Den Italienska nationen är en organism som står över de enskilda individer och grupper av individer som den omfattar. Den är en moralisk, politisk och ekonomisk enhet, vars fullkomliga uttryck är den fascistiska staten.

2. Kroppsarbetet såväl som det intellektuella och tekniska arbetet är alltid en social plikt. För den skull och endast därför står under statens kontroll. Ur nationell synpunkt bilda alla landets produktiva krafter en enhet med samma mål. Detta mål är: producenternas välstånd och utvecklingen av nationens makt.

3. Yrkessammanslutningarna och de syndikala organisationerna äro fria. Men endast det av staten erkända och kontrollerade syndikatet har laglig rätt att företräda hela den kategori av arbetsgivare eller arbetare, som syndikatets medlemmar tillhöra. Och endast det lagligen erkända syndikatet har rätt att att representera alla kategoriens medlemmar, att pålägga dem avgifter och att sluta för dem obligatoriska arbetsavtal.
 

4. Genom att försona arbetsgivarnas och arbetarnas motsatta intressen och underordna dem den nationella verksamhetens högre inressen är det kollektiva arbetsavtalet ett uttryck för solidariteten mellan produktionens olika faktorer.
 

5. Genom arbetsdomstolen reglerar staten arbetskonflikterna, vare sig de röra om brott mot arbetsavtalen och mot andra bestämmelser eller fasställandet av nya arbetsvillkor.
 

6. De av staten erkända yrkessammanslutningarna trygga den lagliga likställigheten mellan arbetsgivare och arbetare. De övervaka produktionens och arbetets disciplin samt verka för produktionens utveckling. Korporationerna företräda fullständigt produktionen och dess intressen. För den skull och emedan produktionens och nationens intressen sammanfalla, erkännas korporationerna av lagen som statliga instutioner.
 

7. I den korporativa staten betraktas den produktiva privatverksamheten såsom det mest nyttiga och ändamålsenliga arbetet till förmån för nationen. Emedan den produktiva privatverksamheten ligger i nationens intresse, är det ekonomiska företagets ledare inför staten ansvarig för produktionens gång. Och emedan de produktiva krafterna samarbeta, ha de samma ömsesidiga skyldigheter och rättigheter. Teknikern, tjänstemannen och arbetaren äro aktiva medarbetare i det ekonomiska företaget, vars ledning tillhör arbetsgivaren, som även ansvarar därför.

8. Arbetsgivarorganisationerna äro skyldiga att på allt sätt medverka till produktionens utveckling samt till produktionskostnadernas nedbringande. Representanterna för det intellektuella arbetet och konsten samt tjänstemannaföreningarna deltaga i uppsikten över konst, vetenskap och litteratur, bidraga till produktionens utveckling samt verka för uppnåendet av den korporativa samhällsordningens moraliska mål.
 

9. Staten ingriper i den produktiva verksamheten endast då privatinitiativet visar sig vara otillräckligt samt då statens politiska intressen är i fara. Statens intervention kan taga formen av kontroll, understöd eller direkt statsdrift. 

II. Arbetsavtalet
 

10. Kollektiva arbetskonflikter kunna dragas inför domstol endast om korporationen misslyckats i sitt medlingsförsök. Vid individuella arbetskonflikter rörande tolkningen och verkställigheten av kollektiva arbetsavtal kunna yrkessammanslutningarna ingripa för att medla mellan parterna. Vanliga domstolar som kompletteras med assesorer valda av respektive parternas yrkesorganisationer, kunna behandla fall av individuella arbetskonflikter.
 

11. Yrkessammansluningarna äro skyldiga att medels kollektiva arbetsavtal reglera förhållandet mellan de kategorier av arbetare och arbetsgivare som de representera. Det kollektiva arbetsavtalet slutes mellan yrkessammanslutningarnas lokala avdelningar under ledning och kontroll av sammanslutningarnas centralstyrelser. I vissa av av lagen stadgade fall kunna centralstyrelserna själva sluta sådant avtal. Varje kollektivtarbetsavtal bör innehålla detaljerade bestämmelser angående disciplinen, provtiden, arbetslönerna samt arbetstiden.
 

12. Syndikaten, de korporativa organ samt arbetsdomstolen garantera att arbetslönernamotsavara de normala livsvillkoren produktionens möjligheter samt arbetsresultaten. Inga som helst allmänna bestämmelser regelra fastställandet av arbetslönerna. Dessa fastställas av de respektive parterna vid slutandet av kollektiva arbetsavtal.
 

13. Följderna av de ekonomiska kriserna böra rättvist fördelas på alla produktionens faktorer. Korporationsministeriet bör bearbeta och sammanställa de av ministerierna, statistiska centralbyrån och yrkessammanslutningarna insamlade uppgifterna angående produktionen, arbetsmarknaden, den ekonomiska ställningen samt variationerna i de anställdas levnadsstandard. Med ledning av dessa uppgifter böra de olika kategoriernas och klassernas intressen förlikas sinsemellan samt med produktionens högre intressen.
 

14. Då ackordlöner utbetalas med längre mellanrum än femton dagar, skola avbetalningar göras varje eller varannan vecka. Sådant nattarbete som icke är skiftesarbete skall avlönas procentuellt taget högre än dagsarbete. Vid arbete enligt ackord skola tarifferna fastställas på så sätt att flitiga arbetare med normal arbetsförmåga, frånsett ackordlönen, ha möjlighet till en minimiförtjänst.
 

15. De anställda ha rättighet till en vilodag i veckan och denna bör infalla på söndagen. De kollektiva arbetsavtalen skola taga hänsyn till denna bestämmelse, för såvitt de gällande lagarna samt företagens tekniska skötsel tillåta detta. Hänsyn bör även tagas till de civila och religiösa festerna enligt de lokala traditionerna. De anställda böra noggrant följa den fastställda arbetstiden.
 

16. Efter ett års oavbrutet arbete ha de, som äro anställda vid regelbundet verksamma företag, rätt till en årlig ferietid, under vilken de åtnjuta lön. 

III. Arbetsförmedlingsbyråerna.

17. Då arbetare som är anställd vid regelbundet verksamt företag, avskedas utan eget förvållande, bör han erhålla en ersättning som står i proportion till hans tjänsteår. En sådan ersättning bör utbetalas även vid dödsfall.
 

18. Om ett regelbundet verksamt verksamt företag övergår i andra händer, förblir arbetsavtalet giltigt och de anställda ha samma rättigheter och skyldigheter mot den nye ägaren. Arbetsavtalet brytes ej heller av sjukdomar som vara en kortare tid. De som kallas till militär tjänstgöring samt till tjänstgöring i milisen kunna för den skull ej avskedas.
 

19. Brott mot arbetsdisciplinen samt sådana förseelser, som störa företagets normala verksanhet, bestraffas enligt felets betydelse med böter och suspendering från arbetet samt i allvarligare fall med omedelbart avsked utan ersättning.
 

20. De nyanställda böra genomgå en prövotid, under vilken båda parterna ha uppsägningsrätt mot betalning av enbart arbetslön för den tid arbete verkligen utförts.
 

21. Det kollektiva arbetsavtalet omfattar även hemarbetet. Hemarbetets hygien kontrolleras i enlighet med särskilda förordningar.
 

22. Endast staten kan undersöka och kontrollera de företeelser, som beröra arbetarnas anställning och arbetslöshet och som avspegla tillståndet inom produktionen och på arbetsmarknaden.

23. Arbetsfömedlingsbyråerna verka i enlighet med likställighetsprincipen samt äro underställda de korporativa organens kontroll. Arbetsgivarna äro skyldiga attanställa de arbetare som äro inskrivna i dessa byråer. De kunna välja bland dem som uppförts på listorna, varvid de som äro inskrivna i partiet samt i de fascistiska syndikaten äga företrädesrätt i enlighet med den ordning, i vilken de inskrivits.
 

24. Arbetarnas yrkessammanslutningar äro skyldiga att noggrant välja sina medlemmar för att sålunda medverka till höjandet av deras yrkesskicklighet och moraliska nivå.
 

25. De korporativa organisationerna böra tillse att yrkessammanslutningarnas medlemmar iakttaga bestämmelser för förhindrande av olycksfall. 

IV. Understödsverksamheten och yrkesundervisningen

26. Understödsverksamheten är ett av de högsta uttrycken för samarbetets princip. Arbetsgivaren och arbetaren böra proportionerligt bidraga till densamma. Understödd av de korporativa inrättningarna och yrkessammanslutningarna kommer staten att såvitt möjligt fastställa enhetliga principer för understödsverksamheten.
 

27. Den Fascistiska staten har för avsikt att

1) utveckla olycksförsäkringen;

2) utveckla och förbättra moderskapsförsäkringen;

3) inrätta en särskild försäkring mot yrkessjukdomarna och tuberkulosen såsom ett ett led i verksamhetenför införandet av en allmän sjukdomsförsäkring;

4)utveckla arbetslöshetsförsäkringen;

5) inrätta särskilda understödsfonder för unga arbetare som önska ingå äktenskap.

28. Yrkessammanslutningarna ha även till uppgift att bistå sina medlemmar i ämbetsverken och domstolarna i frågor som röra försäkringen. För såvitt det är möjligt, böra de kollektiva arbetsavtalen innehålla bestämmelser angående upprättandet av sjukkassor, vilka underhållas av arbetsgivarna och arbetarna gemensamt och förvaltas av deras representantersamt stå under korporationernas kontroll

Förstasidan